Kan man gifta sig med någon av samma kön?
Panelsamtal i St Pers kyrka, Uppsala, 7 mars 2007

Arrangörer: ÖKA, Uppsala domkyrkoförsamling och SENSUS

Deltagare:
Holsten Fagerberg, professor i etik
Hans Lindholm, präst i Lötenkyrkan (SvK-EFS)
Margareta Brandby Cöster, stiftsadjunkt för teologiska frågor i Karlstad

Moderator: TD Karin Sarja, ledamot av Svenska kyrkans teologiska kommitté

C:a 30 åhörare.

1. Kan man gifta sig med någon av samma kön – eller är äktenskapet bara till för man och kvinna?
2. Bör Sverige ha en könsneutral äktenskapslag?
3. Vad säger Svenska kyrkan?

Holsten Fagerberg:
Äktenskapet är till för man och kvinna, men det finns partnerskap för par av samma kön.
Etiska ställningstaganden ska bygga på fakta och värderingar.
Det är inte diskriminerande att ha två olika former. Det var en grundförutsättning då partnerskapslagen tillkom, just att den inte är diskriminerande. Människovärdet medger mångsidighet och tillåter olikheter. Ett gemensamt grundvärde fordrar inte samma rättsfigurer för människors samlevnad.
Äktenskapet handlar om förhållandet mellan man, kvinna och barn. Enligt vedertagen definition är äktenskapet:
a. en persongemenskap
b. en familjegemenskap
c. en juridisk ordning
I utredningen om kyrkan och de homosexuella 1974 (som leddes av Holsten Fagerberg) tog vi endast upp den första punkten. Homosexuell kärlek godkändes då av Svenska kyrkan, och likställdes med heterosexuell kärlek. Det övriga innehållet i äktenskapet behandlades inte.
EU väljer partnerskapet som form för samkönade par. Äktenskapet har redan en annan innebörd. Varför ska då Sverige välja en konfliktväg? Hur kommer t ex de muslimska samfunden att reagera? Varför skapa konflikter, när det finns en lösning (dvs äktenskap och partnerskap)?
Svenska kyrkan ska kunna förrätta även partnerskap.

Hans Lindholm:
Äktenskapet är till för man och kvinna. När Kyrkomötet beslutade om en välsignelseakt över ingånget partnerskap, betonades i debatten (bl a från flera biskopar) att partnerskap inte är detsamma som äktenskap. Vi får se om man kommer att stå fast vid den uppfattningen….
Förutsättningarna för äktenskap är:
a. att parterna är av olika kön
b. att det är en person av varje kön
c. att man uppnått vuxen ålder
d. att man inte är nära släkt
Alla dessa punkter, utom den sista, är, eller kommer att bli, ifrågasatta. Bl a anser vissa politiska ungdomsförbund redan nu att man ska tillåta månggifte, ”polyamori”.
Kvällspressen har redan avgjort den här frågan: där heter det att man ”gifter sig” oavsett om det är fråga om äktenskap eller partnerskap. Det socialdemokratiska partiet har tillsatt en utredning, men ändrat direktiven så att den inte ska handla om huruvida äktenskapslagsstiftningen ska bli könsneutral, utan hur den ska bli det.
Det är enklast att följa med strömmen – istället bör vi ta konflikten och gå emot!
Det finns likheter mellan äktenskap och partnerskap, men det finns också skillnader, och det är därmed inte detsamma. Ett äktenskap mellan två personer av samma kön kan inte vara instiftat av Gud. Därför är det bättre att skilja på äktenskap och partnerskap.
All kärlek behöver inte institutionaliseras.
Det är viktigt att beakta barnens rättigheter. Ett införande av samkönade äktenskap skulle också förstärka många invandrares känsla av främlingskap i Sverige.
Bibelns värderingar varierar, så finns t ex månggifte i GT men inte i NT. Det finns en fortlöpande uppenbarelse.
Jag har meddelat min kyrkoherde att jag inte kan tänka mig att välsigna partnerskap. Jag är verksam inom Medvandrarna, men det är inte en organisation som försöker bota eller omvända homosexuella. Någon sådan organisation finns, mig veterligt, inte i Sverige.

Margareta Brandby Cöster:
Vi älskar inte för mycket, utan för litet. Människor får inte sätta gränser för Guds kärlek.
Vad är ett äktenskap? Numera menar vi, enligt äktenskapsbalken, att det handlar om trohet, hänsyn, gemensam vård om hemmet, att fördela sysslor gemensamt etc. Förr handlade det om över- och underordning. Redan i 1:a Moseboks skapelseberättelse beskrivs kvinnan som mannens ”motsvarighet”, som den som ”svarar”, korresponderar. Det finns alltså en ömsesidighet i relationen, redan i GT. Trots det har den patriarkaliska överordningen varit dominerande.
Det bibliska äktenskapet är sedan länge övergivet. Över-/underordningsperspektivet är idag borta - liksom vi övergivit det Bibeln säger om slaveriet, om dödsstraffet, om kvinnor. Att överge sådant innebär att gränser av förtryck sprängs – därför är det bibliskt, kristet, att överge sådant.
Äktenskapet är ett ”härbärge för vår kärlek”. Alla bör få tillgång till det. Äktenskap mellan personer av samma kön tar inget ifrån det heterosexuella äktenskapet. Det innebär inga inskränkningar, ingen förlorar något. Det behövs ingen ny definition av äktenskapet – även samkönade relationer ryms.
Äktenskapet är en bra samlevnadsform. Därför ska också de homosexuella få del av den. Det är ett utmärkt sätt att stärka familjerna – men familjer kan idag se mycket olika ut, och också de ”otraditionella” familjerna behöver stärkas.
Vi måste ta konflikter, annars blir det ingen frigörelse. Kampen för kvinnlig rösträtt skapade konflikter, men var nödvändig. Det demokratiska samhällets regler måste få gälla när denna fråga ska avgöras.
”Kyrkan har vi fått för våra synders skull.” Kyrkan ska befria, upprätta och ge förlåtelse, trots vår skuld. I det fullt ut kärleksfulla samhället behövs inte kyrkan.
Bibeln ska bara läsas i frälsningsavsikt: inte för att hitta moralregler etc, då förlorar vi fokus – att Guds nåd gäller även mig.

Reflektioner från åhörarare:

Vems definition av äktenskapet ska gälla? Vår, i de rika nordeuropeiska länderna, dvs ”den starkes”?

Och så var det nåt om ”skruvar och muttrar” som antecknaren inte riktigt fattade.

Markus Holmberg antecknade och sammanfattade