Motion till kyrkomötet 2005

Tillämpningen av kyrkoordningens behörighetsparagraf för kyrkoherdar
(34 kap, 9 § 4)

Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt kyrkostyrelsen att studera domkapitlens former för, övrig praxis vid samt erfarenheter av tillämpningen av kyrkoordningens behörighetsparagraf för kyrkoherdar (34 kap. 9 § 4), samt att göra en sammanställning av olika kyrkliga erfarenheter kring denna paragrafs tillämpning.

Motivering
Kyrkoordningen kräver, att sökanden av tjänst som kyrkoherde skall förklara sig ”beredd att i alla uppgifter tjänstgöra med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett kön” (34 kap, 9 § 4). Under flera år har det förekommit exempel på att personer, vars behörighet enligt denna paragraf domkapitlen har att pröva, slingrar sig på olika sätt och inte svarar uppriktigt.
Kommentaren till Kyrkoordningen (Edqvist m fl) redogör i anslutning till nämnda paragraf för ett fall då en person svarade ja på frågorna om sin beredskap att tjänstgöra enligt KO 34:9 men det framgick, att han betraktade prästvigda kvinnor som lekfolk. Lunds domkapitel beslöt då att förklara honom obehörig, vilket han överklagade. Överklagandenämnden fastställde Lunds domkapitels obehörighetsförklaring och visade därmed, att det inte räcker att ”svara rätt” utan att svaret också måste vara uppriktigt. Svensk Pastoraltidskrift ondgjorde sig, när detta hände, över att det inte räckte med ”rätt beteende” och klandrade, att man också måste ”tänka rätt”.
Nu skriver Svensk pastoraltidskrift (SPT nr 11, 2005) i liknande ärende och tar upp ett exempel, då
”emellertid ett domkapitel behörigförklarat en sökande som till sin behörighetsförsäkran bifogat bl. a. följande text:
Ingen präst kan ju vara beredd att tjänstgöra tillsammans med andra i alla uppgifter. Så är till exempel bikten en sak mellan en präst och den biktande. Skulle en annan präst eller flera präster, med hänvisning till den egna tystnadsplikten, vilja följa vad som sägs i en bikt, skulle jag avvisa dem. Detsamma gäller om en präst skulle insistera på att få ett ord med i laget när jag predikar. Självfallet gäller detta också om en diakon (som har ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst) skulle anmäla sitt intresse att följa en bikt för att på så vis få en mer komplett bild av en vårdsökande.

Om beslutet vinner laga kraft torde det betyda att domkapitlet accepterat att den underskrivna förklaringen är förenad med ett votum, enligt vilket tjänstgöringen ”i alla uppgifter” preciserats och de facto inskränkts. Om nu votum en gång har accepterats torde det bli svårt att fortsättningsvis upprätthålla kravet att varje sökande skall bejaka KO:s skrivning restlöst, dvs utan votum.”

Den citerade texten konstruerar några orimliga exempel, som ingen någonsin avsett, att kyrkoordningens paragraf skulle tillämpas på, och SPT vill sedan dra slutsatsen, att kyrkoordningens formulering inte kan användas utan tolkning. Eftersom det uppenbarligen inte alltid räcker med normal läsförmåga, kan ett förtydligande av behörighetsparagrafen eventuellt behöva göras. För att få underlag för en bedömning av behovet av ett sådant förtydligande, kunde domkapitlens förfarande vid behörighetsprövningarna studeras. Därtill vore det ett värdefullt underlag för vidare ställningstaganden, att erfarenheter från behörighetsprövningarna i olika sammanhang samanställdes.

Pjätteryd, den 20 juli 2005

Bo Hanson

Tillbaka till nyheter >>

Motion om riter>>

Motion om vigningstjänst>>

Tillbaka till nyheter >>