Sekularisera inte kyrkovalet!
Ledare i Katrineholmskurien>> 7/9 publicerad med tillstånd av Krister Vistbacka.
Den 18 september får Svenska kyrkans medlemmar välja förtroendevalda till församlingar, samfälligheter, stift och kyrkomöte. För andra gången som en från staten skild, fri kyrka. Som en konsekvens av att Svenska kyrkan är fri från staten är kyrkovalen i formell mening fria också från de politiska partierna.
För varje fri kyrka är det, eller borde vara, en självklarhet att få stå fri från statsmakten.
Den tid då kungen och ärkebiskopen gemensamt styrde riket och kyrkan är förbi. Frigörelseprocessen har pågått ett sekel och den nu inledda kyrkovalrörelsen visar att några av dagens politiska partier ännu inte insett vad saken handlar om.
Staten saknar rent formellt numera inflytande över kyrkan. Men några politiska partier tycks verka för att bevara, stärka och till och med erövra ett sekulariserat statspolitiskt inflytande över kyrkan.
De skilda politiska partierna har alla mer eller mindre olika, grundläggande politiska ideologier. Gemensamt för dem alla är att värdegrunderna avses få prägla staten och statens utveckling. Vilken eller vilka värdegrunder som får dominera statens utveckling avgörs av medborgarna i allmänna, demokratiska val.
När Svenska kyrkans medlemmar väljer förtroendevalda borde det inte handla om ett val mellan olika partipolitiska ideologier. Kyrkans ideologi är faktiskt på förhand given. Den handlar om kyrkans grundläggande uppgift i församlingarna: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och att utöva diakoni och mission.
För att fullgöra uppgifterna behövs en förvaltning, en administration som svarar för ekonomi, fastighetsförvaltning med mera. Om sådana saker kan det självklart råda olika meningar mellan förtroendevalda. Men grunden för verksamheten måste, eller borde åtminstone, hela tiden vara kyrkans egen lära. Inte den ena eller den andra partipolitiskt ideologiska inriktningen. Ändå försöker vissa politiska partier göra kyrkovalet till en partipolitisk maktfråga.
Formellt finns inte begreppet partier i kyrkovalet. I stället finns så kallade nomineringsgrupper som nominerar kandidater och fastställer valsedlar. En del partier, som socialdemokraterna och centerpartiet, har då valt att registrera sig som nomineringsgrupper. Skälet kan inte vara annat än ett försök att sätta partiernas ideologiska prägel på kyrkan. Andra har valt att som partier ställa sig utanför kyrkovalet. Det hindrar inte att partiernas medlemmar kan ställa upp i valet.
Till exempel under beteckningar som Folkpartister i Svenska kyrkan, Kristdemokrater i Svenska kyrkan eller Miljöpartister i Svenska kyrkan. Moderata samlingspartiet ställer i årets val upp som parti i vissa församlingar, men har centralt beslutat att i framtiden avstå från att registrera partinamnet som nomineringsgrupp. Moderata medlemmar har dock full frihet att kandidera som partipolitiskt obundna.
Det finns, oftast på församlingsnivå, politiskt obundna nomineringsgrupper. Deras kandidater kan ha olika politiska värdegrunder. Men de drivs nästan uteslutande av intresse för kyrkan och kandiderar inte på partipolitisk grund.
På "partilistorna" återfinns inte sällan kandidater som sällan eller aldrig visat intresse för kyrkans grundläggande verksamhet. De är främst nominerade för att bevaka sina partiers ideologiska intressen. För dem som ändå av någon anledning väljer en "partilista" är det viktigt att kryssa en kandidat som har ett känt genuint intresse för Svenska kyrkan och hennes uppgift. Partiideologer främjar knappast en fri kyrkas intressen.
Sverigedemokraterna satsar på kyrkovalet i vårt område med en kandidat som sällan eller aldrig setts besöka en kyrka. Syftet tycks vara att försöka använda Svenska kyrkan som politisk plattform för partiet. Det kan aldrig vara kristligt.

Tillbaka till nyheter >>

Tillbaka till artiklar >>

Artikel om ÖKA i Katrineholmskuriren>>

Kyrkans inre liv>>

Socialdemokrat anklagar ÖKA för att vara borgare>>

Bort med partipolitiken från kyrkan>>

ÖKAs trosbekännelse>>