| |
Här
presenteras några av våra kandidater
Om du kandiderar för oss så vill vi
gärna att du skall synas här. Skriv en kort presentation och
bifoga foto till Göran Zöger, zoger@brikks.com
 |
Bo Hanson, vice
ordförande i kyrkorådet i Vasa församling, arbetar
i Uppsala som lärare i etik, mest för teologer. Jag
har en gång varit med och startat ett allmänpolitiskt
obundet parti i Lunds stift. |
Som förtroendevald vill jag verka för
en öppen folkkyrka. Det finns ofta i Svenska kyrkan så mycket
som skymmer Gud: kyrkliga fasadputsare, felfinnare och föråldrad
bråte. Jag vill bidra till att försöka göra kyrkan
tillgängligare, inte bara för rörelsehindrade utan också
för reflekterande, för sårade och för sökande
människor.
 |
Gunilla Lidin-Janson,
Läkare, kyrkorådsordförande i Annedals Församling.Under
många år infektionsläkare i Göteborg med
inriktning mot barn och familjer. Sjukhuskyrkan öppnade vägen
till Annedals kyrkoråd, där jag är ordförande
sedan 1998.
|
Vi har startat ett Samrådsforum för
församlingar med sjukhuskyrka inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
och vill utveckla samarbetet mellan sjukhuskyrka och församlingsdiakoni.
Styrelseledamot i ÖKA, kandidat på "rikslistan" till
kyrkomötet.
Med utgångspunkt i kristen tro menar jag att Svenska kyrkan behöver
både kvinnor och män som präster, och att kärleken
och troheten mellan två människor är lika värdefull,.oavsett
deras kön.
 |
Britta Olinder
Ordförande i Örgryte kyrkoråd och ledamot i kyrkomötet
mm. Forskar om engelskspråkiga litteraturer, just nu mest
irländska och kanadensiska författare.
I mitten av 80-talet var jag med och startade Kvinnor i Göteborgs
stift men har framför allt ett |
starkt engagemang i Lutherhjälpens arbete.
Som jag ser det, är det viktigaste för kyrkan att hitta vägar
att nå fram till människor med evangeliets goda budskap i
både ord och handling. Det finns ett enormt behov av hjälp
och tröst - särskilt tänker jag på barn och vuxna
i skolor och utbildning. Jag har också kyrkomötesmotioner
om förstärkning av arbetet bland
högskolestuderande och på fängelser.
 |
Sigyn Zöger, kyrkoråd
i Örgryte
Jag har arbetat som läkare, psykiater i Göteborg sedan
1969. Genom åren har jag träffat människor vars
tillvaro redan i barnaåren förstörts och förbittrats
av en omgivning präglad av fördömande, tvång
och intolerans. |
Denna omgivning har hänvisat till en ”
klassisk ” kristendom och ansett sig handla i Guds namn. För
mig stämmer inte detta med den ljusa och glädjefyllda evangeliska
kristendom som Martin Luther beskrev. Jag engagerade mig i Kyrkans Vänner
för ungefär 15 år sedan och förstod först
efter ett par år att andra medlemmar i gruppen stod för just
”klassisk” kristendom och arbetade nästan fanatiskt
emot prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan. Mitt engagemang i kyrkopolitiken
blev då starkare eftersom jag insåg att om Svenska kyrkan
i fortsättningen skall kunna förmedla just en evangelisk-luthersk
tro måste vi aktivt arbeta för det, annars förlorar
vi vår Svenska kyrka till fundamentalister och fanatiker.
I samband med valet 2001 blev det nödvändigt – och möjligt
- att bilda ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla (ÖKA)
eftersom den samlande organisationen posk inte tydligt tog ställning
för såväl kvinnor som män i ämbetet. Det är
ytterst viktigt för mig att ÖPPEN KYRKA – en kyrka för
alla (ÖKA) inte kämpar emot kvinnoprästmotståndare
eller fundamentalister utan för en svensk kyrka präglad av
just en öppen, ljus och glad evangelisk luthersk kristendom . Vad
jag är beredd att kämpa för i ÖPPEN KYRKA –
en kyrka för alla (ÖKA) är just respekten för varje
människas kamp för sin kristna tro och hennes hopp.Det är
också viktigt för mig att få lov att vara öppen
och hederlig som kandidat.
 |
Markus Holmberg,
kandidat till kyrkomöte,44 år, Uppsala. Präst
i Svenska kyrkan sedan snart tjugo år, med erfarenhet från
arbete i såväl landsorts- som stadsförsamlingar.
Sedan tio år komminister i Uppsala domkyrkoförsamling.
|
Arbetar, förutom med vanliga prästuppgifter,
i Uppsala domkyrkocentrum, dvs Uppsala domkyrkas utåtriktade verksamhet
till besökare av olika slag. Gift med Kicki, som arbetar med ungdomsdiakoni,
och far till Christopher, 8 år. "Jag
har under de tre decennier jag varit aktiv i Svenska kyrkan alltmer
sett hur kyrkan tappar förankringen hos 'vanligt folk'. Jag tror
inte att det beror på att kyrkans budskap och erfarenheter anses
felaktiga eller oviktiga, utan på att de kläs i ord och former
som skapar en helt onödig distans. Därför vill jag arbeta
för en kyrka som tar på allvar hur verkligheten faktiskt
ser ut - och arbetar utifrån den. Det går inte att sticka
huvudet i sanden och fortsätta som om samhället såg
likadant ut som för tio-tjugo-trettio-femtio-hundra år sedan.
Inte om vi tror att Svenska kyrkan har något viktigt att komma
med för människor som lever här och nu. Det betyder att
vi måste vara beredda att sluta med sådant som inte fungerar,
även om det fungerat bra förr - och att vi måste jobba
hårt för att hitta de rätta nya arbetsformerna. En kyrka
måste se hur världen ser ut - och stå fri att kritisera
politiker och andra makthavare och opinionsbildare för orättvisor
och kränkningar, när evangeliet påkallar det. Därför
är de traditionella politiska partierna fel bas för att rekrytera
förtroendevalda."
 |
Nils Kaiser,
ersättare i kyrkofullmäktige och kyrko-nämnd, arbetar
som lärare i Göteborg.
Jag vill verka för att Svenska kyrkan skall bli tydligare
som en öppen folkkyrka.
Där kyrkan skall vara en pådrivare av införandet
av könsneutral vigsel. |
Vi måste vara stolta över vår
evangelisk-lutherska tro och våga stå för den.
Bibeln kan och måste tolkas in i vår tid.
Jag vill att kyrkan skall höras och synas mer i samhällsdebatten.
 |
Christina Ljungars,
f 1940, studie- och yrkesvägledare
Jag kom till Göteborg 1995 och kände mig snart välkomnad
i Hagakyrkan. Där blev jag inlemmad i Kyrka För Alla
(KFA) Sveriges första (?) grupp som i sitt handlingsprogram
|
uttryckligen såg det som en självklarhet att välkomna
kvinnliga präster i Svenska kyrkan. KFA gick upp i den 2001 bildade
gruppen ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla (ÖKA) Där
vill vi arbeta för att föra ut budskapet att ”Gud gör
oss djärva, fria, kloka och glada” (efter sv ps 288)
 |
Ingrid
Skäremo, kandiderar till kyrkomötet. Jag är
47 år gammal, uppvuxen i kyrkan som prästbarn och körsångare,
mina första sju år i Västergötland och sedan
i Jämtland. Som 20-åring kom jag till Uppsala, och
har bott här sedan dess. |
Blev till yrket först kantor och ämneslärare
i religion och svenska och har arbetat i båda yrkena i Uppsala
med omnejd. Tre söner har jag begåvats med, som i tonåren
fick stå ut med att mamma blev student igen och på deltid
läste in en teol kand. Sedan 2002 är jag präst och tjänstgör
nu i Uppsala domkyrkoförsamling. Min långa väg till
prästvigning - jag hade tankar på det redan i 20-årsåldern
- har lärt mig mycket om mig själv, om hur vi påverkas
av uppfostran och traditioner, auktoriteter av olika slag, och - inte
minst - hur destruktiv oreflekterad bibelläsning kan vara. Teologistudierna,
som vissa studenter såg som hot mot den egna tron, var för
mig en stor befrielse. Kristen tro måste vara befriande, ett hem
att växa i, och för mig var den intellektuella bearbetningen
viktig. Om man inte får vara vuxen, tänkande, kännande
människa i sitt kyrkliga sammanhang, då är det bättre
att lämna det, för då är det något sekteristiskt
och inte evangeliskt.
Jag är ordförande i Forum för kvinnor som är präster
i Uppsala stift, och kaplan i Uppsala stiftsgrupp, en grupp för
studenter som siktar på att arbeta inom Uppsala stift som pedagoger,
musiker, diakoner eller präster. Jag tycker om att läsa böcker,
samtala, sjunga, röra på mig, att skriva och spela teater,
och har två somrar i rad nu gått teaterkurs på Fridhems
folkhögskola.
Möten med människor är en stor del av mitt arbete, och
min erfarenhet från ett långvarigt kyrkligt engagemang både
som frivillig och anställd, säger mig att väldigt många
av oss människor behöver upprättelse och bekräftelse,
och att vi alldeles för ofta, inte minst i gudstjänsten, istället
känt oss nedtryckta och osynliggjorda. Mitt examensarbete skrev
jag om syndabekännelsen, och fick då tillfälle att lite
djupare sätta mig in i gudstjänstens historia. Då insåg
jag att gudstjänsten i princip gått från första
århundrandets lovsjungande gemenskap till en maktens kontrollfunktion.
Denna makt har Svenska kyrkan tack och lov inte längre, men alltför
många strukturer, både formellt och inom oss, präglas
av detta. Alldeles nyss debatterade jag på UNT:s insändarsida
med en ämbetsbroder som ondgjorde sig över kyrkans demokratiska
styrelseform, och ville ställa den mot att lyda Gud. Vem som ska
tala om vad som är Guds vilja berättade han dock ej... Sådana
tendenser är skrämmande tycker jag , inte minst om man ser
ut över världen.
I detta läge behövs ÖKA som alternativ till de nomineringsgrupper
som riskerar att bindas av de traditionella partilojaliteterna, med
sitt tydliga engagemang för ett helt ämbete, demokrati och
en öppen folkkyrka.
 |
Bengt Kristiansson, f d rektor,
ordförande i kyrkonämnden i Rommele kyrkliga samfällighet
och lekman och kyrkoråds-ledamot i Fors församling
(Sjuntorp). |
Jag är kyrkokör-sångare sedan
många år. Så det är kanske naturligt att jag
värnar om kyrkomusiken och gärna framhåller dess roll
för att göra tröskeln låg till våra kyrkor.
Vår församling är liten och vi brottas med att bli fler
på gudstjänsterna. Jag är
ordförande i Riks-ÖKA, ersättare i stiftsfullmäktige
i Göteborgs stift och i kyrkomötet.
 |
Karl-Eric Hansson,Ingenjör
.
I Örgryte Nya kyrka jobbar jag gärna. Framförallt
varje onsdags-kväll med refleX. Ungdomarnas egna mässa,
designade av prästerna Åsa och Jonas. Musik är det
bästa jag vet. Därför skriver |
jag visor. Visor, som ligger mitt mellan kyrka
och samhälle. Människan utanför kyrkan skall kunna se
en glimt av sökarens tankar. Den kyrkovane skall se att man kan
uttrycka sig på fler sätt än det kyrkokonventionella.
 |
Hanna Unger, Lerum, socionom.
Bor i Lerum tillsammans med min man Stefan och vår dotter
Agnes. Jag är uppväxt i kyrkan och gick bland annat
i kyrkans lekskola som liten. Under tonåren var jag aktiv
i kyrkans ungdom (numera Svenska kyrkans unga).
|
Jag har varit medhjälpare i konfirmandarbete i många år
och på olika ställen. Det har varit roligt, men också
ganska jobbigt ibland! När jag utbildat mig till socionom arbetade
jag först som kurator på Göteborgs kyrkliga Stadsmission
och därefter en period i Råda församling. Att arbeta
inom kyrklig verksamhet var mycket givande.
Under många år var jag aktiv i Oscar Fredriksförsamling.
Inför valet 2002 fick jag frågan om jag var intresserad av
att representera ÖKA i kyrkorådet. Eftersom ÖKA stämmer
väl överens med mina åsikter tackade jag ja. Första
mandatperioden satt jag som 2:a vice ordförande i Oscar Fredriks
kyrkoråd, ordinarie ledamot i Göteborgs samfällda kyrkofullmäktige
och som ordinarie ledamot i Göteborgs Stiftsfullmäktige.
Eftersom vi flyttade till Lerum 2005 avslutade jag mina uppdrag i Göteborg
och sitter nu i Stiftsfullmäktige och i Kyrkomötet. Det är
utvecklande att vara med på dessa nivåer, jag lär mig
nya saker hela tiden!
Tillbaka till nyheter >>
|
|
Kandidater
till Kyrkomötet>>
Tillbaka till nyheter >>
|